1296

Kasper och mormor räknade kulorna idag - 1296 st., har inga fler kommentarer till det ;-)

X1

Vår espressomaskin har skött sig exemplariskt genom åren och håller åldersmässigt jämna steg med vårat äktenskap - 10 år till sommaren! Den har använts väsentligen dagligen och den enda servicen den har fått är att vi har bytt en packning lite då och då.

De senaste dagarna har vi haft problem med att det inte har gått att sätta fast mojängen med e-kaffet, vilket har resulterat i att den har åkt av under drift.

Började skruva isär maskinen och där fanns en del att rengöra. Efter att ha pysslat om den och sagt några snälla ord så var den som ny igen!

Teknikskola

Kasper är ju som en fisk i vattnet efter att ha badat varje dag i Thailand. Han går nu på en teknikskola där de simmar på djupt vatten och det verkar vara helt rätt nivå.

Men det är kallt i vattnet! Kasper skakar som ett asplöv så fort de inte håller igång och simmar och klättrar upp ovan vattnet i hopp om att bli varmare.

Apollo 18

Det putsas på Apollo 18 igen. Malte har hjälpt till med att få golvet i maskinrummet på plats.

- Kommer vi att åka med raketen till ett annat land? undrade Malte.

- Tyvärr, bara i fantasin Malte, fick jag motvilligt svara på den frågan.

Cyklisten

Malte cyklar till och från dagis och får snabbt upp tekniken, stödhjulen hänger löst om man säger så.

- Bananen gör mig stark, det starka gör att jag kan cykla fort, säger Malte efter att ha fått hämtningsbananen kl 11:30.

Vårrosor

Sitter på trappen och beundrar vårblommorna i vårsolen. Har just passat på att byta till sommardäck - på cykeln - medans Inka sov i vagnen. Tja, en kaffelatte nu låter maskrosen vara en ros en stund till och Inka, hon blommar vidare.

Blogpress

Testar att blogga från fjärrluren och det verkar ju funka. Kan vara bra att ha på plats när man är pappaledig.

-- Publicerat med Blogpress på iPhone

Grönbete

Från Inka

Släppte ut Inka på grönbete idag och oj vad härligt det var.

Thailand

Thailand är på intet sätt ett avslutat kapitel. Där finns mer att berätta och de inlägg som kommer att pluppa in efter hand kommer att bakdateras till lämpligt datum, vi försöker komma ihåg att skriva en kommentar till det här inlägget när så sker.

Kommentarerna dyker som bekant upp i kolumnen till höger men det visste ni ju redan.

Hemma igen!

Från Inka

Då var vi hemma igen! Äntligen tyckte Kasper och Malte som har längtat och räknat ner de senaste dagarna.

Hemresan gick bra. Vägde in 9 kolli som vägde 108,5 kg tillsammans - vi fick ha med oss 95 kg. Vi som hade bantat vår bagagevikt så bra tyckte vi men all sand som vi samlat från alla stränder väger säkert 20 kg. Så istället för väskorna fulla med barnmat som på vägen ner så är de nu fulla med sand. Incheckningsgubben började mumla något om baht med sin kollega men de var snälla eller okunniga och lät oss passera utan övervikt - puh!

Inka sov i en "cot" som var som en liggvagnsdel som man hängde på väggen. Vi fick alltså mittenplatserna där man har en vägg framför sig. Det blev en hyfsad natt på planet som lämnade Thailand 00:30 lokal tid, vi fick m.a.o. väcka Kasper för att få med oss alla barn och prylar ombord - Malte och Inka sov.

Vi kom hem och var innanför dörren vid 10-tiden på förmiddagen, grabbarna sprang raka vägen in till grannen för att leka med Adam och Ebba - efterlängtat!

Pass upp!

Det blev lite väl spännande när Anneli frågade mig om vi fick med passen från Golden Buddha då vi suttit ca en timme på långsvansbåten som skulle ta oss till fastlandet och Kuraburi för vidare transport till Khao Lak. Nej, vi fick inte med passen!

När vi checkade in på Golden Buddha Beach Resort (GBBR) så erbjöd de sig att ta hand om passen och låsa in dem i deras kassaskåp, visst det kan ni väl göra tyckte jag. Tidigare har vi knappt haft med passen att göra då de flesta resorter inte kräver att man visar upp dem vid incheckningen. Vi checkade ut kvällen innan och betalade för kalaset men fick inte passen då vilket var en miss...

Nu satt vi på båten utan pass och var på väg till fastlandet för att sova en natt för att sedan åka till Krabi (2 timmar med bil) för att flyga hem. Får tag på GBBR när vi är på båten men det är svårt att kommunicera pga oljudet från vind och båtmotor. De har inga fler båtar som åker idag men imorgon kan de skicka med passen och komma förbi med dem i Khao Lak (1,5 timme bil från Kuraburi). När vi är framme i Kuraburi så får vi tag på GBBR igen och de berättar att passen kan vara i Khao Lak på eftermiddagen samma dag som vi åker hem. Osis men vi sticker vid lunch för att hinna med vårt flyg... Inga pass, inget flyg såklart men GBBR ber att få återkomma för att se om de kan göra något.

När GBBR ringer upp lite senare så berättar de att en personal kan komma förbi vårt hotell i Khao Lak samma dag! 1000 THB vill de ha för besväret och det betalas direkt till den som kommer med passen. Det var prisvärt för att få alla pass i land och för att få en god natts sömn sista natten i Thailand. Passen var på plats några timmar efter att vi kom fram till Khao Lak - killen måste ha stuckit direkt och hur det tog sig fram vet jag inte men som sagt, prisvärt var det - jag kunde ha pröjsat 10000 THB utan problem, upp till 100000 THB var det nog värt vilket motsvarar ungefär en enkelresa för hela familjen. Tack GBBR för det!

Favosnorkling

Från Thailand 2009

Vi chartrade vår egen långsvansbåt idag för att ta oss till det bästa vi sett här på Surin, ja det bästa alla kategorier för den delen. Sikten var 15-20 meter, vattnet var stilla så det gick att se korallerna utmärkt genom vattenytan, se foto. Vi var i omväxlande under två timmar så att alla var nöjda med vad vi hade sett. Det blev en del nya fiskar och koraller den här gången också. Giant puffer, grouper, hårda och mjuka koraller. Kap kun kap - vi bockar och bugar!

Fotot är taget ovan vatten och det är där båten och jag skuggar som det inte blev några reflexer. Man skulle behöva polarisationsfilter för att lyckas bättre med fotot - eller en undervattenskamera. Och det har vi ju en men den funkar ju inte...

Moken

Från Thailand 2009

Besökte en liten by på grannön som bebos av Mokens, en urbefolkning som inte är thailändska medborgare - nationslösa, och som normalt bor på båtar till sjöss. Dessa har dock valt att bosätta sig på en av Surinöarna. Byn är genuine men ändå i nationalparksanda med skyltar (på thai, inte på engelska) och hus numrerade med plastskyltar.

Det kanske låter grymt men jag fick känslan av beskrivningen om Macaques som jag läste på en skylt i nationalparken stämde in ganska väl här också: "Do not feed the monkeys it will change their behaviour to the worse".

De får säkerligen bidrag från nationalparken och många arbetar på nationalparken eller har inkomster relaterade till nationalparkens aktiviteter. De är ju fiskare och förser bl.a. nationalparksrestaurangen med fisk. De har i många avseenden fått det bättre men att vara del av en turistattraktion på detta sättet verkar inget vidare. En del arbetare springer runt med "Moken Staff"-tröjor medans de andra har Staff-tröjor, till vilken nytta?

Leopardhaj

Anneli och Kasper såg en stor fisk när de snorklade tillsammans. De såg den bakifrån och Anneli ville simma ner för att se vad det var för fisk. Kasper ville inte vara kvar själv vid ytan och innan de hann se på den ordentligt så var den borta. Det var den största fisken som Anneli har sett under alla de dyk och snorklingar som hon har gjort. Dessvärre så gick inte identifieringsprocessen så bra. Kasper ville gärna få det till att det var en Leopardhaj. Anneli har varit inne på Giant puffer eller någon form av Grouper. Tillsvidare så var det lika mycket Leopardhaj som någonting annat.

The Beach

Såg filmen idag. Var tvungen att klämma in den under vistelsen i Thailand för att få rätt vibbar. Och visst finns det en massa välbekanta thaiattribut i filmen. Den utspelar ju sig i Thailand och är inspelad på bl.a. Koh Phi Phi. Det var länge sedan jag läste boken men jag tycker att filmen höll måttet, kanske för att jag inte minns alla detaljer och invecklingar i boken - och så ville jag gärna tycka om filmen och det gjorde jag ;-) Filmen är sliskig liksom boken.

Filmen får 3,5 Kap kun kap.

Paradissnorkling

Från Thailand 2009

Helt makalöst! Vad annat kan man säga om snorklingen här. Tänk dig korallrevsscenerna ur filmen Nemo, fast i verkligheten och du simmar runt ibland alla färgglada fiskar och koraller. Weltklasse, vad mer kan man säga?

Michael Jackson

Från Thailand 2009

Mickael Jackson på Mu Ko Surin? Nix men troligtvis så väcker Inka mer uppseende än vad självaste MJ skulle ha gjort. Nationalparksboendena på öarna besöks mestadels av thailändare och uppskattningsvis finns här 20 bungalows och 200 tält. Givetvis är det överklassen av thailändare som har möjlighet att ta sig ut hit och bo här och då tältar de flesta.

Hippa Bangkokbor eller någon som arbetar på ön, alla vill de ha sin beskärda del av att kela, skoja, bära eller klämma på Inka. Sedan blir det vandra runt i ringen för fotografering med allas kameror. Många kommer fram direkt och vill bära Inka men en del vågar inte ig upp förään de ser att någon annan har erövrat henne sedan flockas de. Asiaterna är som tokiga i Inka, det är som sagt det omvända förhållandet när vi är ute och reser med Inka, istället för att vi frågar locals om lov för att fota dem så är det de som frågar oss om de får ta kort på Inka.

Hann inte få fram kameran i tid för att få med hela thaiflocken så fotot ovan visar när värsta hysterin hade lagt sig något.

Välkommen till djungeln

Från Thailand 2009

Det är härligt att vara i djungeln men att det är på djurens villkor som man är här är tydligt. Myrstigen går den här gången längs väggen genom bungalowen och utanför är det ett ständigt prassel bland löven och tjoande i träden.

Här finns macaques, krabbätande apor som liksom hamstern hamstrar på maten för förtäring vid senare tillfälle - praktiskt. De presenterade sig redan när vi bar in vår packning. Vår bungalow ligger längst upp längs en trägång som består av en massa trappavsatser. Inte så lämpligt att köra barnvagnen på m.a.o. så den blev stående längs gången medans vi bar in övriga packningen. När jag gick ner för att hämta vagnen såg jag en massa bananskal längs vägen vilket förvånade mig, insåg snabbt att macaqerna hade kalasat på bananklasen som vi hade liggande under vagnen...

Efter solnedgången, då de flesta djuren vaknar till på allvar, så skulle jag ner till receptionen för att fixa med något och ser då en svart orm slingra sig uppför berget precis vid trappan utanför vår bungalow där hela familjen passerade bara för några minuter sedan. Avvaktar först och ser vad ormen gör, den fortsätter uppför berget och jag vågar därför smyga mig förbi längs gången. Ser mig nu noga för var jag sätter fötterna och några meter senare en till svart orm! Utgå från att alla ormar är giftiga är rekommendationen de ger vid ormmöten här i Thailand, jo tack, nästa steg, vad gör man då? Den tar sig också uppför berget men är sådär förtjust då jag inser att vi förmodligen har värsta ormboet i närheten av vårt boende... Lättad men skakad fortsätter jag för att nästan bli påflugen av en fladdermus. Utan fickampa och med gles belysning längs gången så ska jag ta mig upp hela vägen igen - hua! Det gick bra men jag var något skärrad och ansträngde mig till mitt yttersta för att dölja det då jag kom tillbaka till familjen i djungelbungalowen.

På herrtoaletten nere vid restaurangen har vi en fin spindel som sitter i sitt nät rakt ovanför toalettstolen. Giftig? Utgår från det! ;-) Men hoppas att jag hinner dra upp byxorna innan jag blir biten.

Som sagt, inte är det jag som bestämmer här i djungeln i varje fall eller som Bröderna Lindgren sjunger:

Välkommen till djungeln, här finns allt du vill ha. Välkommen till djungeln, här kan man ha det riktigt bra. Men akta dig för pinnarna på marken som plötsligt börjar röra sig och hör du något som morrar i busken gå försiktigt därifrån...

Mu Ko Surin

Från Thailand 2009

Idag var vi uppe i arla morgonstund för transport till Kuraburi och sedan spead boat till nationalparken Mu Ko Surin. Här ska vi stanna tre nätter. Först två nätter i en bungalow för att den sista natten byta bungalow eftersom det inte fanns någon med tre nätter i rad, vi hoppas genom ett byte kunna bo kvar hursomhelst.

Förväntar oss spartanskt boende a la Koh Adang, vilka husdjur som ingår denna gång återstår att se.

Här möts regnskog och korallrev och vi är med som åskådare - ser fram emot det!