Joggingvagnsrunda

Jag skulle ut och springa en sväng idag, det hade jag bestämt mig för. Innan lunch skulle passa bra och jag tänkte underlätta för Anneli genom att erbjuda mig och ta med Malte. Han sover efter lunch på dagis men de äter redan vid 11:15 och vi har ofta senare lunch på helgen så om han somnade i vagnen gjorde det ingenting. När jag väl skulle montera ihop vagnen så började Kasper bli intresserad. Han tyckte det var länge sedan han fick följa med och det var det också. Det var säkert över ett år sedan, närmare bestämt när jag körde ett desperat träningsryck inför Lidingöloppet förra året. Då sprang jag ofta i S:t Hans backar med Kasper i joggingvagnen för att få lite backträning.

Jag var inte helt övertygad om att Kasper skulle följa med i vagnen utan tyckte att han och mamma skulle vara hemma och vara tillsammans. Tyckte det passade bra att Malte somnade till lite i vagnen innan lunch. Kasper stod på sig och vi kom till slut fram till att han lika gärna kunde få följa med. Det gick alldeles utmärkt, Kasper pladdrade på om allt mellan himmel och jord:
-"Hur fort kan du springa?"
-"Kan du springa lika fort som en racerbil?"
-"Om man kan springa lika fort som en racerbil så behöver man ingen racerbil!"
-"Vad långsamt det går!"
-"Oj, har vi redan kommit hit!"
-"Varför går du nu?" (Jag gick inte alls, jag sprang uppför S:t Hans backar.)
-"Nu blir det nerförsbacke!" (Dessvärre var det bara backen som tillfälligt lutade lite mindre. Tänk om man själv kunde se så positivt på det :-) )

Som extra höjdpunkt på rundan så avslutade vi med tre varv uppför S:t Hans backar. Höjdpunkten för Kasper började på vägen ner, i trappbacken. Trappbacken är precis som det låter en trappliknande backe, varje steg är dock 2-3 m. När vi springer utför den så hoppar det rejält i vagnen och det uppskattas höljutt av Kasper.

Det var trevligt med sällskap under rundan och Kasper tyckte också det var skoj. Det blev en runda på ca en timme, först en 5 km runda ut till Vallkärra och sedan de tre varven i S:t Hans.