Ikväll vågade jag släppa lös Kasper med cykeln. Jag har känt nu de tre kvällar som Kasper har cyklat utan stödhjul att han har fin balans så nu vågade jag släppa kvastskaftet mer och mer. Till slut ville Kasper att jag skulle släppa helt och hållet och inte springa med och det gick jättebra! Medans jag hjälpte Malte med trehjulingen så tränade Kasper på att starta att cykla (utan stöd) och det gick till slut och Kasper var så stolt:
- Det är är ju jättelätt!
tjoade han om och om igen.
Efter lite uppehåll med cyklingen under sommaren pga svalnande intresse från Kaspers sida (han kommenterade det någon gång med att han tyckte det var svårt) och att vi var bortresta stora delar av semestern så fick han plötsligt mer sug av att cykla igen. Så de sista dagarna innan det var dags att börja på dagis igen så kändes det som att han var mogen att kunna cykla till dagis.
SvaraRaderaI måndags var första dagen han cyklade på egen cykel till dagis och han sken som en sol hela vägen. Det har regnat en del under veckan och jag tror inte Kasper har missat en enda vattenpöl på vägen!
Malte är emellanåt inte lika nöjd med att sitta bakpå i barnsitsen, hans ska helst springa hela vägen...