Visst är vattenpölarna inbjudande när de ligger där och väntar på att någonting ska bryta ytan. När man vänder sig om så hoppar det säkert upp en rosa kanin ur en vattenpöl för att lika plötsligt dyka ner i en närliggande. Som vuxen har man ju lärt sig att man inte ska hoppa i vattenpölar, det är liksom inte socialt accepterat. En sen då, innerst inne vill nog all ta det förlösande skuttet som åstadkommer det maximala plasket.
Malte kan i varje fall inte låta bli frestelsen att hoppa i de pölar som korsar hans väg. Som sagt, vem kan klandra honom? Senast nu i eftermiddags gjorde jag ju faktiskt det!
- Men Malte, hoppa inte i vattenpölarna är du snäll - du blir så blöt! uppmanade jag Malte.
När nästa vattenpöl kom, vad hände?
- Nu går jag! Nu går jag pappa! sa Malte på sitt Malte-positiva sätt och traskade rakt igenom vattenpölen.
- Men Malte... började jag lite tröttsamt samtidigt som jag började skina upp som en sol då jag insåg vad Malte egentligen hade sagt! - Nu går jag! Nu går jag pappa! Det är klart, vad är det näst bästa om man inte får hoppa i en vattenpöl? Gå rakt igenom såklart! Så fick man då lära sig än en gång att man inte ska använda inte.
Intellektuellt utklassad, jag förlorar gärna fler sådana bataljer!
(Inga Inte: det låter som en piffig finlandssvenska med egen kolumn i DN, hör av dig Inga - inte!)
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar