Thiruvananthapuram

Det är svårare att uttala Thiruvananthapuram än vad det är att ta sig dit. Vi har lyckats ta oss hit via Dubai utan några större bekymmer. Vi måste däremot slipa lite på uttalet. På engelska har man förenklat det lite och kallar det Trivandrum, kort och gott.

Efter att ha fått hjälp av mormor och morfar att komma på tåget till Kastrup så fick vi börja snida planen för hur vi skulle komma av tåget. Tåget var fyllt till bredden. Vädret med snö och kallt hade fått tidigare tåg inställda och försenade. En vänlig herre snappade upp konversationen och erbjöd sig att hjälpa till. Han fick två väskor att ta av tåget - tack för det!

Efter en bra start så fortsatte resan bra via Dubai. Vi hade gott om tid på Kastrup men den åts snabbt upp av incheckning, toabesök, lunch och trötta ben. Allt gick som på räls hursomhelst. Flygresorna gick också bra och Neo vet hur man håller sina föräldrar sysselsatta. Han är relativt oblyg och går fram och snackar med de flesta och lyckas komma undan sina upptåg med ett smajl! 

Att äta mat på ett flygplan med en ettåring i famnen är en utmaning som heter duga: 

• Vaket barn utesluter egen bricka och grannpassageraren kan knappt ha en bricka den heller. Var man sedan gör av en bricka när alla andra också har en bricka framför sig vet  jag inte. 
• Sovande barn ger möjlighet till egen bricka men endast en arm till att äta med. Att öppna alla påsar och boxar är också en utmaning med endast en arm tillgänglig. Barnet i famnen bör ha haklapp. OBS, detta gäller också sovande barn då enarmade föräldern inte kan balansera allt på vägen till munnen.